Karl-Alfred och Ellinor 

1. En ung sjöman, Karl-Alfred var hans namn,
   |E   |E       |E |E |E    |E             |A
   han for så vida ifrån hamn till hamn.
   |A   |A       |A   |A  |A          |A  |D
   Han var så lycklig med sitt fria liv.
   |D    |D    |A |A |E7   |E7     |A  |A  |A  |A
   Han hade ännu ej förälskat sig. 
 
2. Som lättmatros förtjänte han sitt bröd.
   Hans moder levde men hans far var död.
   Han skrev så kärt till modern allt ibland
   och sände penningar från fjärran land. 
 
3. Port Adelaide, det är en trevlig stad.
   Där är en sjöman alltid nöjd och glad.
   Karl-Alfred smyckar sig och går i land
   med glatt humör och penningar i hand. 
 
4. Till en teater går  Karl-Alfreds stig
   ty han har gått iland att roa sig.
   Där sätter han sig uppå läktaren,
   då hörs en röst: ”Hello my little friend!” 
 
5. Han vänder sig och ser i samma stund
   en vacker flicka – hennes röda mun.
   Den ler mot honom och den viskar säll:
   ”Come on my darling, följ med mig ikväll!” 
 
6. Och när som föreställningen är slut,
   då går Karl-Alfred med den flickan ut.
   Hon säger: ”Följ nu med din Ellinor
   så skall du se hur snyggt och fint jag bor”. 
 
7. Uti i ett hus uppå Victoria Street
   där bodde hon, han följer henne dit.
   Knappt sitter hon uppå Karl-Alfreds knä
   så säger hon: ”Ta fram din portmonnä!” 
 
8. Karl-Alfred frågar: ”Vad ska du med den?”
   Hon svarar blott: ”Ta hit den strax min vän!”
   och i detsamma kliver in en man,
   en sådan som man ej beskriva kan. 
 
9. Han riktar mot Karl-Alfred sin pistol:
   ”Hand over your money! Be quick you big damn fool!”
   men vår Karl-Alfred fruktar ej hans tjut.
   Han säger blott: ”Ja, vassego och skjut!” 
 
10. Men utur fickan tar han portmonnän
    och gubben får den mellan ögonen.
    Sen säger han till lilla Ellinor:
    ”Ajöss med dig. Ursäkta att jag går!” 
 
11. Men den som denna visan diktat har
    det är en ung sjöman som en gång var
    uti i ett hus på tredje våningen
    i Port Adelaide, i Australien.